onsdag 31 juli 2013

Till minne av Tony Sly


I dag är det ett år sedan sångaren och låtskrivaren Tony Sly, helt oväntat och på tok för tidigt, lämnade oss. Han var nog mest känd som sångare i bandet No Use For A Name, men hann även med att släppa två soloalbum och sidoprojekt med andra musiker.

Jag upptäckte Tonys musik i mitten av 90-talet som en del av den punkvåg som drog fram över världen då och passade väldigt bra in i mitt ångestfyllda tonårsliv. Att lyssna på musik blev ett sätt för mig att få kontakt med mina egna känslor och kunna sätta ord på dom.

2004 släppte han och Joey Cape en skiva med vars sex akustiska låtar, varav fem var nya versioner av låtar dom tidigare släppt med sina respektive band. Men här fick låtarna en ny dimension och det blev lättare att ta till sig vad låtarna handlar om.
Fem år senare släppte han sitt första av två soloalbum. Album som är fyllda till brädden med så personliga och känslosamma låtar att det ibland gör ont att lyssna på dom.

När beskedet om hans bortgång kom under kvällen den 1 Augusti blev jag helt förstörd. I flera veckor efteråt läste jag varje kväll vad hans fans och andra musiker skrivit om honom på nätet och grät mig själv till sömns. Det tog mig sex månader att klara av att lyssna på en hel låt utan att tårarna bara forsade.

Men så i Januari hittade jag äntligen styrkan att bearbeta det hela. Mitt sätt var så klart att göra en pärlplatta. Det ironiska i det hela var att jag hade letat efter bilder på honom som jag kunde göra en pärlplatta av i flera år, men hittade ingen som jag var nöjd med förrän han väl hade gått bort.

Så här blev tavlan. Den mäter 69x29 cm och består av 8496 pärlor.

 photo DSC_7050liten_zps484f0133.jpg

En av mina favoritlåtar med honom och en låt som jag lyssnar på varje dag är "Capo, 4th fret". Den avslutas med den här biten text.

 photo DSC_7073liten_zpsc43cef36.jpg

Det är något som fått mig att tänka på hur jag vill leva mitt liv och hur mycket bättre världen hade sett ut om alla hade varit lite mindre egoistiska.


Inte en enda dag har passerat det senaste året då jag inte har tänkt på Tony eller lyssnat på hans musik. I dag skänker jag mina tankar till hans fru Brigitte och döttrar Fiona och Keira.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar